Jaqqe

Häromnatten kom någon inklampandes när jag var på toaletten, "hallå, knacka kanske?" De får ju visa lite respekt för att jag inte når upp att låsa! Jag har min egen ingång under handfatet, men det är inte heller alltid de kommer ihåg att lämna den öppen innan de går till sängs. Brukar anmärka på detta genom att göra mina behov på mindre passande platser, som soffan t.ex. Den inklampande karln hade iaf vett nog att så fort han såg att det var upptaget gå ut igen och stänga dörren efter sig. Hörde att han var in där igen efter att jag var klar och rotade runt. Inte heller denna gång knackade han innan, att det ska vara så svårt att förstå. Men då var jag ju som sagt sedan länge klar och hade lämnat rummet...

Efter en vecka blev vi två båtar, 15 personer. Första natten andra båten hade anlänt hade de sett råttor springa på tamparna och vissa började drömma mardrömmar om att de skulle kliva råttor ombord på båten. För andra blev detta verklighet. Dag 9 kommer största storebror upp ur båten, lätt skärrad, och avslöjar att vi har sällskap. De tre syskonen kliver ner på råttjakt...

Edgars story:

Fett najs att segla! Brukar båtluffa emellanåt, när frugan blir för påfrestande och ungarna blir för många "råkar" man kliva på en båt som man "råkar" glömma kliva av innan den lättar ankare nästa morgon. Oftast brukar jag undkomma osedd, men den här gången blev jag oförsiktig. Vet inte hur många nätter jag spenderade där innan karln upptäckte mig i soffan där jag var högst upptagen med att fundera över hur jag skulle lyckas ta mig in i ölburkarna. Jäkla gnagarsäkra de där burkarna. Han stängde iaf locket igen och för ett ögonblick trodde jag att han inte hade sett mig, men snart öppnades den igen, och nu var de tre som stod och tittade ner på mig. Jag höll mig lugn och tänkte att de kanske var vänligt sinnade varelser, men sen hörde jag en av dem nämna nåt om att kasta mig över bord. Då tog jag sats, pressade mig ut under kanten, rakt över ett par tår och in under nästa soffa. Visste inte att människor av det manliga könet kunde åstadkomma så höga toner, för att inte tala om hur högt de hoppade så fort jag visade hur snabb och smidig jag var. Och ändå fortsatte de jaga mig. Som om de hade en chans! Finns så många utrymmen där de inte kan nå mig, och det fina med segelbåtar är att har man väl tagit sig ner under durken så är det som en helt nu lägenhet i råttsize! Man kan komma vart man vill, fri passage till alla rum. Ja, de gjorde ett par försök att stoppa igen hålen med handdukar och tejp, de hade tydligen redan glömt hur smidig jag är, och hur vassa tänder jag har. Efter någon timme gav de iaf upp och lät mig va ifred. När natten föll på och alla gått och lagt sig var allt som vanligt igen. Bara att kliva upp genom soffan och smaska i sig alla brödsmulor de lagt på golvet, och när de var slut var det bara att kliva ner i soffan och ta bakvägen upp i soptunnan. Nu började jag också lämna små presenter där jag vart, bara för att de skulle se hur lätt jag kunde ta mig fram när de inte var där, och för att visa att jag minsann inte var rädd för dem.

fortsättning följer...

Så varför i hela friden sover inte jag vid det här laget? Så mycket som ska fixas, planeras, kommas ihåg. Frissan imorgon, 16 månader sedan sist så kan vara dags. Och kan ju inte ha mitt slitna fågelbo som toppen på moset, eller körsbäret på kakan, i helgen. Allt ska vara perfekt. Försökte hitta skor till fredagens klänning idag. Vilket skämt att försöka köpa skor i Sverige. Om man vill ha lite budjet så måste man besöka kedjorna, men eftersom kedjorna har samma ägare så har alla också samma jäkla plastiga, fula skitskor!

Nu tar jag av mig hatten och tackar för mig, hög tid att besöka sängen.

Som ni kanske vet är jag en ganska grön skidåkare, första gången var ju i januari och då nöjde jag mig med gröna och blåa backar. Det första Anders gör denna gång är att ställa mig i en röd backe. Visade sig att det inte skulle vara backarna som var problemet utan transportsträckorna...

Går fortfarande för trögt för att ladda upp bilder så ni får se min praktvurpa kanske först när jag kommer hem!