Jaqqe

Häst nummer fyra har nu kommit till världen. Känner ingen bitterhet över att det blev ännu ett sto, inte den minsta uns av bitterhet, inte alls... Det fina är ju att den har långa ben, perfekta dressyrhästben, men ännu idag, fyra dagar gammal, kan hon inte riktigt hantera dessa lång modellben. Familjen tyckte den såg full ut när hon vinglade runt i hagen. Brun, inga tecken alls, och sin mammas vackra ögon. När jag anlände till Enköping någon gång strax efter tre på natten kände jag mest den stora besvikelsen av ännu en kärring i familjen, sen öppnade hon ögonen och då smälte hjärtat igen. Då blev jag otroligt glad över att allt hade gått bra och att jag nu har fyra fina och friska hästar, trots att de är ston.

Bezi har nu hamnat på grönbete. Min fina, väluppfostrade lilla häst gick rakt på transporten, inga konstigheter. Tyvärr kan jag inte riktigt ta på mig äran för att hon är så väluppfostrad utan vill ge cred till den person som tar hand om henne varje dag, tack Therese!

Och Fason har fortfarande lika mycket idéer för sig, ibland blir jag bara så trött.