Jaqqe

Sen hände det en grej... Hon var VÄLDIGT på tårna hela dagen, småreste sig och hoppade runt så som Fason gärna gör. Men det gjorde ändå inte så mycket för hon busade för at hon ville FRAM och inte för att hon var bitter. Det ni, när hände det senast?! Tänk er, Fason med spetsade öron och TAKTAR för att hon inte kan vänta på att få springa och hoppa! Trodde hon skulle vara lugnare till andra klassen, var 9 språng i första klassen och hon har aldrig startat mer än en klass innan. Men en dryg timmes vila räckte för att ladda om dunderbatteriet och hon taktade mot framhoppningen. Småreste sig lite när vi kom in, men bara för att hon var pigg så jag red bara fram i galopp. Sen hände det, Fason ser nåt bland träden, tvärnitar och slår upp huvudet RAKT I MIN NÄSA! Allt blev svart ett par sekunder och när jag blir vid medvetande igen sitter jag med handen för näsan och det forsar blod mellan fingrarna. Trodde näsan var i 15 bitar! Lyckas klämma fram ett ynkligt hjälp och en stackars funktionär kommer och håller i hästen medan jag kravlar mig av och lyckas ta mig ut från banan där jag får papper och nån vadd att stoppa i näsan som tydligen skulle stoppa blodflödet. Sara och Berit har varit nöjdare. Först anklagar de mig för att utsätta dem för något slags mordförsök och nu en jordbävning, säkert en 9:a på richterskalan! Så jag utsatte dem för ett till mordförsök och hoppade upp igen. Den här gången hade jag ju gått banan två gånger och det hade jag ingen avsikt att ha gjort i onödan. Var väl dock kanske inte riktigt lika stark och stadig längre så rundan blev nog i ett lite sämre tempo. Jag säger nog för ska jag vara ärlig så mins jag inte allt från banan. Jag minns anridningen mot 1:an och sen att jag hoppade 5:an. Allt däremellan är rätt suddigt. 6:an var en kombination. Den kommer jag ihåg. Jag hatar kombinationer. Alltid haft problem med kombinationer, vilket självklart lett till att Fason har problem med kombinationer. Men vi tog oss i mål iaf! Kommer också ihåg att jag faktiskt vågade RIDA på 8:an som var en jättestor (i min värld en mount everest-stor) oxer. Vart en del fel men jag är ändå otroligt nöjd. Det var mina svagheter som visade sig på banan, inte hennes. Och satan vad den hoppade, jag var på väg upp i taket i varje spräng kändes det som, eller i de språng jag minns iaf. Och man får tänka på att hon bara startat 1m en gång innan och då var det hemma, det är första gången hon hoppar kombination i en bana, och det är första gången hon går två klasser. Jag tycker att jag har världens bästa hopphäst:) Trots hennes små egenheter har jag nog aldrig hoppat en häst som är så fruktansvärt rolig att hoppa! Min söta och fina lilla idiot...