Alltid under jourtid!
Vad är det med djur och alltid skada sig på helger? Gärna fredag kväll också så man omöjligen kan vänta ända till måndag. Kålle har idag lyckats skada tassen. Stackarn hoppar runt på tre ben och tycker sååå synd om sig själv. Ringde Bagarmossen, jag ville åka in på en gång, tyte han såg döende ut, men de sa att de inte har tid med en skadad klo så vi ska åka in imorgonbitti. Söndag morgon, billigt och bra... Undrar vad försäkringen täcker?Annars är den innan ekonomiskt ohållbara situationen nu ännu lite mer ohållbar.
Och hästen går bra! Näsan är fortfarande öm, dock inte så svullen längre. Mindre än en månad kvar tills Bezan kommer hem=) Hur tiden ska räcka till i sommar är en bra fråga. Med vilja, våld och vaselin ska det gå ihop!
Jordbävning i Sara och Berits värld!
Dressyrryttaren har varit på hopptävling! Dressyrryttaren hade lite svårt att lära sig banan. Kom til hinder nummer fyra, sedan var det helt blankt. Sara och Berit vart så nervösa att de bara blundade, ingen hjälp från dem alltså! Vart till att leta nummer och hoppas på det bästa. Hoppas kunde man men insåg när jag skulle hoppa femman att det stod en stor fet trea på det hindret, femman hade jag visst redan ridigt förbi. Så vi la en liten volt, gjorde om - gjorde rätt! Hon var iaf hur fin som helst, bjöd på allt jag vände mot, även om jag ibland vände ca 2 m innan. Hästen var felfri, jag fick 4 fel. Kunde inte vara mer nöjd med henne. Min insats kunde varit bättre, men själva ridningen tänker jag iaf inte klaga på, jag red!
Sen hände det en grej... Hon var VÄLDIGT på tårna hela dagen, småreste sig och hoppade runt så som Fason gärna gör. Men det gjorde ändå inte så mycket för hon busade för at hon ville FRAM och inte för att hon var bitter. Det ni, när hände det senast?! Tänk er, Fason med spetsade öron och TAKTAR för att hon inte kan vänta på att få springa och hoppa! Trodde hon skulle vara lugnare till andra klassen, var 9 språng i första klassen och hon har aldrig startat mer än en klass innan. Men en dryg timmes vila räckte för att ladda om dunderbatteriet och hon taktade mot framhoppningen. Småreste sig lite när vi kom in, men bara för att hon var pigg så jag red bara fram i galopp. Sen hände det, Fason ser nåt bland träden, tvärnitar och slår upp huvudet RAKT I MIN NÄSA! Allt blev svart ett par sekunder och när jag blir vid medvetande igen sitter jag med handen för näsan och det forsar blod mellan fingrarna. Trodde näsan var i 15 bitar! Lyckas klämma fram ett ynkligt hjälp och en stackars funktionär kommer och håller i hästen medan jag kravlar mig av och lyckas ta mig ut från banan där jag får papper och nån vadd att stoppa i näsan som tydligen skulle stoppa blodflödet. Sara och Berit har varit nöjdare. Först anklagar de mig för att utsätta dem för något slags mordförsök och nu en jordbävning, säkert en 9:a på richterskalan! Så jag utsatte dem för ett till mordförsök och hoppade upp igen. Den här gången hade jag ju gått banan två gånger och det hade jag ingen avsikt att ha gjort i onödan. Var väl dock kanske inte riktigt lika stark och stadig längre så rundan blev nog i ett lite sämre tempo. Jag säger nog för ska jag vara ärlig så mins jag inte allt från banan. Jag minns anridningen mot 1:an och sen att jag hoppade 5:an. Allt däremellan är rätt suddigt. 6:an var en kombination. Den kommer jag ihåg. Jag hatar kombinationer. Alltid haft problem med kombinationer, vilket självklart lett till att Fason har problem med kombinationer. Men vi tog oss i mål iaf! Kommer också ihåg att jag faktiskt vågade RIDA på 8:an som var en jättestor (i min värld en mount everest-stor) oxer. Vart en del fel men jag är ändå otroligt nöjd. Det var mina svagheter som visade sig på banan, inte hennes. Och satan vad den hoppade, jag var på väg upp i taket i varje spräng kändes det som, eller i de språng jag minns iaf. Och man får tänka på att hon bara startat 1m en gång innan och då var det hemma, det är första gången hon hoppar kombination i en bana, och det är första gången hon går två klasser. Jag tycker att jag har världens bästa hopphäst:) Trots hennes små egenheter har jag nog aldrig hoppat en häst som är så fruktansvärt rolig att hoppa! Min söta och fina lilla idiot...
Haha, Anders min när jag kom hem var obetalbar. Med solglasögon mot huvudvärken och en papperstuss i varje närborre. Han såg aningens förskräckt ut. Min näsa är dessutom ett par storlekar större än vanligt och det gör inte lite ont att skratta. Sara och Berit har sovit ett par timmar så nu är de fit for fight igen!