Jaqqe

Debuten skedde för en månad sedan. Då hade jag inga som helst förväntningar, menar känner ju min häst och vet att den inte är att lite på, men hon lyckades verkligen överraska! Superfin, lugn och lyssnade hur bra som helst. Mitt mål var då 57% i LC:2 och trodde när jag gick ut från banan att jag skulle klara det, kanske tom lite mer än så. Hon var mjuk och följsam och det vart en harmonisk ritt, men det vart ju en hel del små missar, lite tittig i hörnen, dåliga ökningar osv, men inga stora missar iaf. Konstaterade när jag såg protokollet att domaren verkligen gillade mig, strax över 65% fick jag!! Började skratta när jag såg det, visst var hon fin, men inte SÅ fin. Fick 8:or på båda trav-skritt-trav övergångarna! Räckte till en 6:e placering=)

Idag var alltså dressyrtävling nr 2. Samma domare så sist borde jag ju inte komma, det var iaf vad jag tänkte innan jag satt upp på djuret. Den lilla omogna tonåringen har ju en del i huvudet. Rida på utebana fungerar ju inte ens hemma så vad hade jag väntat mig borta? Hästar i hagen, travbana bredvid ridbanan, ja ni vet sådana livsfarliga saker som man som häst måste hålla koll på så man inte blir uppäten! Antingen fick jag inte stopp på henne eller så fick jag inte fram henne. Två växlar, parkering eller första dagen på körskolan när den stackars eleven råkar lägga i 5:an och bilen far iväg i en allt för hög hastighet för att lilla gröngöling ska kunna bibehålla kontrollen. Tänkte säga att det blev lite bättre, men vem försöker jag lura med mina svagt befintliga positiva sida? Nä, hon blev inte bättre, och inte inne på banan heller. "Ridhuset", ett växthus, knackade och brakade i fogarna och det var väl klart att det lät så för att det var sabeltandade tigrar som klättrade runt på taket och bara väntade på rätt läge att sätta tänderna i hennes taniga skinka. Och det var ju den stängda dörren de skulle komma in genom. Och själklart var ju domaren medveten om detta och skulle se till att hon inte kom ut förän tigrarna var mätta och belåtna. Det är väl självklar? Spänd värre än en urinblåsa när man är så kissnödig att man skulle kunna dra ner byxorna mitt på sergels torg. I nyktert tillstånd... Efter skrittdelen i mitten sa hon att det var nog och tvärvägrade att trava mer. Man känner sig rätt hjälplös när man framför dommaren kör ponnyskänkel med sporren vinklad in mellan revbenen och hästen inte ens reagerar. Jag tänkte dra till henne med spöt, tills jag insåg att jag inte hade nåt! Var inte helt nöjd med ritten kan man säga. Möjligheterna syntes inte riktigt till just då. På väg till tävlingen satte jag målet på 60%. Hon har ju trots allt knappt gått att rida på de senaste två veckorna, och idag var det LB:1 så kraven borde ju vara lite högre. När jag satt upp på hästen sänkte jag målet till 58%, och när jag kom ut från banan trodde jag mest på ca 55%. Men som sagt, domaren gillar ju mig, så 60,0% landade vi på. Med en 2:a på första galoppfattningen. Kom iaf inte sist!