Den gör allt för en klapp, men kommer ingen klapp får man smaka järnsko!
Att ha unghäst kan kännas som ett evigt slit, och många gånger känns det som om man står och stampar på samma punkt. Men så plötsligt händer det något och man inser att det var värt all möda, att det faktiskt har gett otroliga resultat. Plötsligt fattar hästen galopp i form, utan att springa. Plötsligt lyssnar den och tycker, hör och häpna, att det är ROLIGT att arbeta. Till och med roligare än att bråka! Hon är en sucker för beröm den lilla damen.
Jag är så stolt över henne, och faktiskt över mig själv också. Jag kanske inte har gjort allt rätt, och jag kanske inte är så duktig, men jag har heller inte gjort allt fel och jag är verkligen inte helt kass.
Snart startar nästa projekt, bara drygt två månader kvar...
Kommentarer
Trackback
