Feminism?
Jag vill börja detta inlägg med att jag är mkt dåligt insatt på ämnet. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag ibland börjar fundera. När man först hör ordet feminism tänker man på arga, halvmanliga brudar. Sen börjar man fundera på vad de egentligen står för.
Jag har alltid sett mig själv som en anti-feminist. Om män ska ha högre lön och förtur till de mer välbetalda jobben, så är det väl självklart att det alltid är männen som betalar? Funkar för mig, enda gången jag slösar är när jag äter/dricker ute, och det är ju då de mest välbetalda betalar?! Självklart kommer jag alltid att betala för mig, mina intressen, min levnad o.s.v. Jag är ingen lyckosökande hemmafru som siktar mot en rik karl. Och jag måste också hålla med om att det känns självklart att kvinnor i dagens läge, inte uttalat, är underställda männen. Självklart har det inte alltid varit så, men det var väl lång innan feminismen kom till sverige som tanken om likställdhet mellan män och kvinnor började infinna sig?
Läste en artikel, väldigt gammal, om höjd skatt för män. Denna artikel grundar sig i att män ska betala mer skatt därför att de misshandlar sina fruar. Satt med min grupp i skolan och råkade högt uttrycka min tanke om att jag hoppades att detta var ett skämt. Tyvärr fanns en feminist med i denna grupp, och hon förklarade för mig att det hela handlar om, mkt kortfattat, att män kostar samhället mer p.g.a. att de är mer agressiva. Inte bara att de slår sina fruar, de slår även på varann efter fotbollsmatcher o.s.v. och denna skatt var då ett sätt att uppmärksamma samhället på den extra kostnad de orsakar. Min tanke är då: Det talas ju om att vår uppväxt formar oss, att redan när vi är små så lär vi oss tjejer att vara tjejer, alltså bära flickfärger som rosa, leka med dockor och vara underställda männen. Pojkarna lär sig då samtidigt att leka med bilar, bära blått, grön och brunt, och slåss(?). Men när folket då försöker vara "unisex" så innebär det att vi ger våra flickebarn bruna och blåa kläder, och bilar att leka med. Hur många pojkar har istället fått rosa kläder och dockar att leka med? Om det nu är pojkarnas uppfostran som kostar samhället pengar, borde vi då inte uppfostra våra pojkar som flickor istället?
Vidare ser jag ett stort probelm med kvoteringen vad gäller mamma/pappaledighet. Jo, det är väl otroligt fint att samhället (staten) ger pappor möjlighet att vara hemma med sina barn, men att tvinga dem? Vissa saker är tyvärr omöjliga att ändra på, en av dessa är vem det är som föder barnet. Männen har inte de organ som krävs för att föra våran ras vidare! Att mamman är så illa tvungen att vara mammaledig går inte att ändra på, men att "tvinga" papporna att vara pappalediga, är det för att de ska vara solidariska? Är det för att när även de går på arbetsintervju ska få frågan om de planerar barn? Som vissa kloka människor sakt, det finns ingen anledning att jämna ut de reltiva skillnaderna mellan två grupper, om inte den sämre gruppen får det bättre. Kanske långsökt att sätta det i samband med denna fråga, jag vet inte men man börjar ju fundera!
Finns så mkt jag vill säga om ämnet men börjar bli sängdags. Det sista jag vill säga är att jag ibland får känslan av att feministerna mest är hämndlystna och vill sänka männen till där vi en gång var. Jag säger inte att vi någonstans ska acceptera att vara det underlägsna könet, men hur långt kan man dra det? Ska vi verkligen behöva börja diskriminera männen för att bli nöjda? Jag är dock en mkt bekväm människa som hellre accepterar läget och ser min egen utväg än att förändra samhället. Utnyttja läget, låt den högst avlönade betala. Så länge jag har så jag klarar mig och kan göra vad jag vill så lider jag inte. Jag har min frihet, och så länge ingen, vare sig man, kvinna eller stat, kan ta den ifrån mig är jag nöjd. Kanske kvinnor får kämpa lite mer för att nå högt, men de kan nå dit. Och har då inte dessa kvinnor lärt sig mer på vägen? Allt är inte bara svart och vitt. Alla frågor har en baksida. Och nu ska jag sova!
God natt!
Jag har alltid sett mig själv som en anti-feminist. Om män ska ha högre lön och förtur till de mer välbetalda jobben, så är det väl självklart att det alltid är männen som betalar? Funkar för mig, enda gången jag slösar är när jag äter/dricker ute, och det är ju då de mest välbetalda betalar?! Självklart kommer jag alltid att betala för mig, mina intressen, min levnad o.s.v. Jag är ingen lyckosökande hemmafru som siktar mot en rik karl. Och jag måste också hålla med om att det känns självklart att kvinnor i dagens läge, inte uttalat, är underställda männen. Självklart har det inte alltid varit så, men det var väl lång innan feminismen kom till sverige som tanken om likställdhet mellan män och kvinnor började infinna sig?
Läste en artikel, väldigt gammal, om höjd skatt för män. Denna artikel grundar sig i att män ska betala mer skatt därför att de misshandlar sina fruar. Satt med min grupp i skolan och råkade högt uttrycka min tanke om att jag hoppades att detta var ett skämt. Tyvärr fanns en feminist med i denna grupp, och hon förklarade för mig att det hela handlar om, mkt kortfattat, att män kostar samhället mer p.g.a. att de är mer agressiva. Inte bara att de slår sina fruar, de slår även på varann efter fotbollsmatcher o.s.v. och denna skatt var då ett sätt att uppmärksamma samhället på den extra kostnad de orsakar. Min tanke är då: Det talas ju om att vår uppväxt formar oss, att redan när vi är små så lär vi oss tjejer att vara tjejer, alltså bära flickfärger som rosa, leka med dockor och vara underställda männen. Pojkarna lär sig då samtidigt att leka med bilar, bära blått, grön och brunt, och slåss(?). Men när folket då försöker vara "unisex" så innebär det att vi ger våra flickebarn bruna och blåa kläder, och bilar att leka med. Hur många pojkar har istället fått rosa kläder och dockar att leka med? Om det nu är pojkarnas uppfostran som kostar samhället pengar, borde vi då inte uppfostra våra pojkar som flickor istället?
Vidare ser jag ett stort probelm med kvoteringen vad gäller mamma/pappaledighet. Jo, det är väl otroligt fint att samhället (staten) ger pappor möjlighet att vara hemma med sina barn, men att tvinga dem? Vissa saker är tyvärr omöjliga att ändra på, en av dessa är vem det är som föder barnet. Männen har inte de organ som krävs för att föra våran ras vidare! Att mamman är så illa tvungen att vara mammaledig går inte att ändra på, men att "tvinga" papporna att vara pappalediga, är det för att de ska vara solidariska? Är det för att när även de går på arbetsintervju ska få frågan om de planerar barn? Som vissa kloka människor sakt, det finns ingen anledning att jämna ut de reltiva skillnaderna mellan två grupper, om inte den sämre gruppen får det bättre. Kanske långsökt att sätta det i samband med denna fråga, jag vet inte men man börjar ju fundera!
Finns så mkt jag vill säga om ämnet men börjar bli sängdags. Det sista jag vill säga är att jag ibland får känslan av att feministerna mest är hämndlystna och vill sänka männen till där vi en gång var. Jag säger inte att vi någonstans ska acceptera att vara det underlägsna könet, men hur långt kan man dra det? Ska vi verkligen behöva börja diskriminera männen för att bli nöjda? Jag är dock en mkt bekväm människa som hellre accepterar läget och ser min egen utväg än att förändra samhället. Utnyttja läget, låt den högst avlönade betala. Så länge jag har så jag klarar mig och kan göra vad jag vill så lider jag inte. Jag har min frihet, och så länge ingen, vare sig man, kvinna eller stat, kan ta den ifrån mig är jag nöjd. Kanske kvinnor får kämpa lite mer för att nå högt, men de kan nå dit. Och har då inte dessa kvinnor lärt sig mer på vägen? Allt är inte bara svart och vitt. Alla frågor har en baksida. Och nu ska jag sova!
God natt!
Kommentarer
Trackback
