Jaqqe

Hemma igen... Det enda jag ser är mörker, mörker och ännu mera mörker. Det var mörkt när jag landade, det var mörkt när jag gick och la mig, när jag vaknade, och fortfarande vid lundhtid sitter jag med lampan tänd. Som om det inte var nog deprimerande att lämna Afrika, med allt vad det innebar, så ska man dessutom komma hem till detta! Vad gör vi idioter i detta idiotiska land? Det finns en mkt bra anledning till att jag kommer att sälja mina hästar om ett par år: för att jag kommer att lämna landet, förmodligen världsdelen, för gott. Ser inte anledningen med varken det svenska klimatet eller den svenska moralen. Jag ser inte meningen med att jobba ihjäl mig bara för att en dag inse att jag inte njutit av en enda dag av mitt liv. Jag vill inte ha en karriär, jag tänker inte jobba mer en nödvändigt. Livet är för kort för att leva upp till andras förväntningar, för kort för att göra vad jag borde istället för vad jag vill. Den enda som kan säga om jag lyckats med något i mitt liv är jag själv. Bara den som vet mina mål och mina vägar kan tala om för mig om jag handlat rätt eller fel. Jag jobbar inte för bekräftelse, utan för att kunna leva och må bra. Jag pluggar inte för att få en karriär, utan för att jag tycker att det är roligt och för att jag personligen vill utvecklas och kanske senare kunna försörja mig på ett mer givande sätt. Jag skiter i om jag inte har bästa betyg, jag själv vet varför. Och jag skiter i om jag måste läsa om denna kurs nästa år för att jag missat för många delkurser, för de var värt det! det enda jag vill är att leva för dagen, och se till att ingen dag är den andra lik, leva varje minut, och njuta av dem. Förmodar att jag snart är inne i den gammla vardagen igen, tillbaka i mitt gammla mönster, och allt rullar på som vanligt. Ångesten lägger sig alltid till slut, i samma takt som minnena bleknar och man inte längre riktigt minns magkänslan längre. Kroppen går in på lågvarv och varje dag blir den andra lik. Allt rullar på, man gör det man ska, man går upp, jobbar, pluggar, rider och går ooch lägger sig i tid. Och allt förlorar sin mening...

Har inte riktigt orkat titta igenom alla bilder ännu, men en slänger jag in, mest för att den påminner mig om allt roligt vi hade i öknen... Lägg märket till volymen på boxen=)



Och så en på nykteristen själv...



Har nämligen inga som helst problem med dåliga bilder på mig själv=)
Alla var ju så nyktra på våran bartömning i Kapstaden...



Lovar att lägga upp lite vettigare bilder när jag hunnit gå igenom dem. Blev ju en del... Nu måste jag öppna skolböckerna och tända en lampa till. Detta mörker gör en ju både trött och grinig. Har en flaska gin bakom soffan, i nödfall...