About Edgar...
Hemma igen! Efter tre veckor i horisontalläge har jag nu i nästan en vecka klivit upp klockan fem på morgonen. Efter tre veckor utan regn har man nu bara fått regn. Nej, nej, jag är inte bitter, är inte alls min grej. Men jag trodde att efter tre veckor av otur så skulle iaf turen vända, men jag undrar jag... Dag ett, hade jag sönder knät, dag 3-10 spökade en visdomstand - vaknade om nätterna och trodde att varenda tand i käken var på väg att trilla ut - dag 10-14 började den andra visdomstanden spöka, dag kanske 18 blev jag getingstucken osv. För er som lätt ser bilder framför sig kan jag bjuda på den med mig, hoppandes runt på ett ben på en segelbåt, på väg att trilla i vattnen ett antal gånger. Kunde ju inte heller simma eftersom det gjorde ont när jag vinklade benet, så det blev antingen den orangea livringen eller en flytväst i storlek XL som mest var på väg över huvudet så fort man hamnade i vattnet. Och jag var riktigt avundsjuk på er hemma i Sverige som hade 30 grader varmt, våran termostat på båten visade 40 grader varje dag (den gick bara till 40 grader), och 30 grader när solen gick ner. Dock gick den upp igen strax innan sex, och vid sju var temperaturen uppe på närmare 40 grader igen. Sova? Nä, inte gärna i den värmen.
Efter en vecka blev vi två båtar, 15 personer. Första natten andra båten hade anlänt hade de sett råttor springa på tamparna och vissa började drömma mardrömmar om att de skulle kliva råttor ombord på båten. För andra blev detta verklighet. Dag 9 kommer största storebror upp ur båten, lätt skärrad, och avslöjar att vi har sällskap. De tre syskonen kliver ner på råttjakt...
Edgars story:
Fett najs att segla! Brukar båtluffa emellanåt, när frugan blir för påfrestande och ungarna blir för många "råkar" man kliva på en båt som man "råkar" glömma kliva av innan den lättar ankare nästa morgon. Oftast brukar jag undkomma osedd, men den här gången blev jag oförsiktig. Vet inte hur många nätter jag spenderade där innan karln upptäckte mig i soffan där jag var högst upptagen med att fundera över hur jag skulle lyckas ta mig in i ölburkarna. Jäkla gnagarsäkra de där burkarna. Han stängde iaf locket igen och för ett ögonblick trodde jag att han inte hade sett mig, men snart öppnades den igen, och nu var de tre som stod och tittade ner på mig. Jag höll mig lugn och tänkte att de kanske var vänligt sinnade varelser, men sen hörde jag en av dem nämna nåt om att kasta mig över bord. Då tog jag sats, pressade mig ut under kanten, rakt över ett par tår och in under nästa soffa. Visste inte att människor av det manliga könet kunde åstadkomma så höga toner, för att inte tala om hur högt de hoppade så fort jag visade hur snabb och smidig jag var. Och ändå fortsatte de jaga mig. Som om de hade en chans! Finns så många utrymmen där de inte kan nå mig, och det fina med segelbåtar är att har man väl tagit sig ner under durken så är det som en helt nu lägenhet i råttsize! Man kan komma vart man vill, fri passage till alla rum. Ja, de gjorde ett par försök att stoppa igen hålen med handdukar och tejp, de hade tydligen redan glömt hur smidig jag är, och hur vassa tänder jag har. Efter någon timme gav de iaf upp och lät mig va ifred. När natten föll på och alla gått och lagt sig var allt som vanligt igen. Bara att kliva upp genom soffan och smaska i sig alla brödsmulor de lagt på golvet, och när de var slut var det bara att kliva ner i soffan och ta bakvägen upp i soptunnan. Nu började jag också lämna små presenter där jag vart, bara för att de skulle se hur lätt jag kunde ta mig fram när de inte var där, och för att visa att jag minsann inte var rädd för dem.
fortsättning följer...
Ingen lur
Vet att ingen läser här, men om ni gör det så vill jag bara säga att jag nu är telefonlös. Displayen sa upp sig i natt. Det går mkt bra att ringa till den, men skicka inte mess. Jag kan heller inte höra av mig till er eftersom jag inte ser några nummer! Så ni vet...
